Har inlett året med operation back on track. Låter pretentiöst och duktigt men är egentligen precis tvärtom. Accepterade slutligen att prova KBT och det är faktiskt ok och lärorikt. Och terapeuten petar inte i mig utan låter mig komma fram till saker själv.
Sedan filar jag också på den yttre funktionen och har skaffat mig en PT. Styrkelyftar-Mats lägger kloka rehabövningar för min kassa axel och jag är frustrerad, vill ha mera vikter och svettas och ta ut mig. När jag gnällt om vikterna ett tag får jag i alla fall lasta på lite på benen och ta i ordentligt. Det suger att bli gammal om det innebär att inte vara stark och fysisk. Men jag jobbar på motsatsen.
PT & KBT, låter både som i-landsproblem och norrlandsfasonen att sätta förkortningar på saker och ting. Försöker hitta egna betydelser i det där.
KBT=Kunna Balansera Tillvaron, Kanske Bli Tillfreds eller Kom Bara Tillbaka.
PT=Plåga Tanten, Palla Trycket eller Passa Tiden.
I morgon blir det i alla fall jag som coachar andra i hur de skall tänka och vad de skall göra. Konditions- och styrkepass med laget. Tjejerna utvecklas enormt på flera sätt just nu, både som grupp och individer. Det är verkligen en "bumpy road" att vara 13 år. Det är kanske bättre att vara gammal egentligen.