Landsman i Limhamn

Har haft en effektiv förmiddag. Tuffade ner till Skanör kvart över sex imorse för en skön yogastund mellan sju och åtta. Körde sedan till Limhamn och tog en lyxig stund med "köpelatte" på ett fik innan helgens matinköp klarades av. Var faktiskt så tidigt ute att jag fick vänta vid dörren på öppning av Systembolaget och då får man sällskap av idel sköna typer. Väl inne så hör jag en äldre gentleman med rollator samtala högt och tydligt med personalen och jag noterar direkt härliga hemlandstoner i hans dialekt. När han kommer närmare mig bland hyllorna kan jag inte låta bli, utan frågar var han är ifrån. Östersund blir svaret, visste jag väl, och när han får höra att jag kommer från Marieby tar han sig åt hjärtat och säger "åh, herregud". Inte ofta geografi framkallar sådan sinnesrörelse precis. Trodde ett tag att jag skulle ta livet av Henrik från Månsåsen på Systemet i skånska Limhamn. Därefter följer ett, från Henriks sida, ganska högljutt samtal och medan han hänger på sin rollator berättar han sitt livs historia medan passerande ger mig förskräckta blickar. Hans bröder söp ihjäl sig, han körde kreatur och jordbruksprodukter med Thommé på Storsjön och jobbade i många år i snösvängen i Jämtland. Det sistnämnda får oss givetvis att skratta rått tillsammans åt skåningarnas tafatta insatser efter den senaste tidens snöfall här. När han ger mig en ingående beskrivning på hur han som taxichafför dängde upp en rånare i Stockholm får jag hejda honom, lite för blodigt för att kännas ok. Och historien förstärktes av hans ivriga viftande med ett par knytnävar stora som björnramar. Innan vi skiljs åt frågar han om jag är gift och om maken är snäll med mig. "Annars får du säga till" säger han och viftar med den där knytnäven igen. Bäst att maken sköter sig, för annars har jag nu en alldeles egen bodyguard i Henrik från Månsåsen på bekvämt avstånd här i Skåneland.