Borta och hemma

Är nu hemma igen. Efter att kört "hem" till Jämtland i full snöstorm och en sportlovsvecka i bistra -30 har jag och våren landat samtidigt nere i mitt skånska "hemma". Här känner jag att på många sätt delar man utanförskapet med andra invandrare som norrländska i Malmö. Och ändå är det på något sätt precis tvärtom. Medan min olikhet och mina avvikelser ses som något positivt inser jag att det är precis tvärtom för många andra invandrade skåningar. Men trots att jag bott här i nära 20 år och är gift med en äkta skåning så är en stor del av mina vänner från andra delar av landet och från andra länder. Varje vecka kör jag en vända till Rosengård för att hämta en av mina spelare till träning. Hon är 11 år, av afghansk härkomst och en störtskön tjej. Och av någon konstig anledning känner jag att vi har mer gemensamt än vad jag har med min grannfru här i förortsträsket.