Mina barn föddes 2002 och 2004. Och däremellan, 2003, kom vår hund Gözta också. Det var galna år med två små människobarn och ett hundbarn också. Dotterns första ord var Tyyyst! Något som jag hojtade åt hunden med jämna mellanrum. Trots att Gözta växte till sig och blev världens bästa barnhund så har jag alltid känt ett litet dåligt samvete på saker han inte fostrats på. Kloklippning, tandstensskrap, inkallning, gå fot och sådant. Men han har funkat med oss i familjen och med vänner. Så har han nu varit och fixat tandstatus och skurit bort en obehaglig utväxt i munnen. I väntsalen sitter jag lite småskamsen, eftersom min "vanvård" nu skall komma i dagen, och lyssnar på andra djurägare. Och hjälp! Kom fram till att jag är en rätt okej djurägare ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar