Pustar ut och laddar om

Tänker ibland på hur julhelgerna såg ut BK, before kids. Herregud man hade inte en aning! Trodde man levde tufft med hårt partajande och digra krognotor. Inget kan vara tuffare än en riktig familjejul. Mina föräldrar har firat jul i Skåne för första gången och vi har alltså haft huset fullt i tio dagar. Men även om det är tufft så är det härligt för på något sätt så skapas barndomsminnen här och ungarna är lyckliga.
Laddar nu om för nyår på slätten och fixar idag hummerpannacotta till nyårsmenyn. Och inventerar matchställ till Skånecupen på söndag.

Vinter i Skåne

Trodde nästan att jag hallucinerade men det åkte faktiskt precis förbi en kille på skidor ute på gatan. Det är första gången jag sett det här i villaträsket. Två decimeter snö har fallit under natten och det är hela minus fem grader ute. Underbart tycker jämtländska jag men många drabbas av lätt panik. Trafikpanik. Körde med sonen till kyrkan imorse för skolavslutning med sommardäck. Herregud, kör man försiktigt så är det ju ingen fara. Men en del uppträdde som om det var nära katastrof. Kanske därför kyrkan var så full på morgonkvisten, lite domedag över det hela. Är redo för att lära mig något nytt idag. Vi har träning klockan fem och snön ligger som sagt där. Hur funkar det med konstgräsplaner? Kan de snöröjas? Blir de hala? Blir en erfarenhet rikare under eftermiddagen misstänker jag.

Underbara brudar

Träning ikväll utomhus på Malmö IP's konstgräs i snöblandat regn och en ynka plusgrad. Men 27 tappra tjejer kommer och genomför träning i högt tempo och med glatt humör. Det finns sannerligen hopp om ungdomen. Bilden från i somras, betydligt skönare omständigheter men samma glada gäng.

Snösaknad

Läser avundsjukt om snökaos i stora delar av Sverige. Inte en flinga att skåda här vi Öresundskusten trots någon minusgrad. Hunden har i alla fall rena tassar. Jag nöjer mig med fina Laleh så länge men hoppet om snö lever.
Snö med Laleh

Nyår på slätten

Andas ut. Klart nu att vi spenderar nyåret på platta Söderslätt hos väninnan B i hennes skånegård. Där kan vi sitta på säkert avstånd, utan grannar och se Trelleborg skjuta sig sönder och samman. Ungefär som B och jag är vana vid från byn i Jämtland.

En timme om dagen

Min yogalärare, som också är flerfaldig svensk mästare i triathlon, har gett sig själv en gåva. Hon ger sig själv en timmas motion om dagen. I resten av sitt liv. Hon har levt efter den tesen ett tag nu och mår fantastiskt bra och jag är lite sugen att haka på den tanken. Hon menar att den träning hon tidigare lade ner i sin triathlonträning tog energi och hon var tvungen att kompensera med flera vilor och konstanta mellanmål. Den här timmen om dagen hon lägger nu uppskattar hon till att ge två till tre timmars extra energi. Intressant matematik!

Hoppas på sömn med guldmedaljong

Har haft en gräslig vecka på sömnkontot. Det har bara blivit 3-4 timmar i sträck per natt och jag längtar så efter ett normalt sömnbeteende. Nu laddar jag med hemblandat örtte och hoppas på en aktivitetssänkning i hjärnan. Vet att det är motion som saknas, motion som min kropp behöver för att hålla de kemiska nivåerna rätt i kroppen. Men det blir en ond cirkel, när jag är så sömnbristad som jag är så orkar jag inte motionera och så vidare. Håller just nu på att inreda vårt nya sovrum som ett steg på vägen mot sömnen. Rummet ligger nämligen i andra ändan av huset från barnens rum vilket förhoppningsvis innebär att jag kan slå av min mammaradar lite bättre. Väggarna är målade i ljunglila och till helgen åker den fantastiska guldmedaljongtapeten från Bolagret upp på en vägg. Boudoir it is! Hoppas på att hitta plommonfärgade sammetsgardiner någonstans nu bara.

Vill fly fältet

Försöker med liv och lust boka bort mig, familjen och hunden över nyår. Allt för att minimera risken att jag går till handgripligheter mot grannskapets unga brats. Här i villaidyllen har nämnda befolkningsgrupp mer pengar på fickan än vett i skallen vilket resulterar i att mina barn i princip blir krigstraumatiserade av nivån på nyårsfyrverkerier. Förra året fick vi skydda barnen med våra kroppar från nedfallet i trädgården och fly in i huset. Sedan sköts det av en bombmatta två meter från min splitter(passande)nya bil. Min första nya bil. Jag flög ut i strumplästen och läste lusen av två vinglande tjugoåringar på rungande rikssvenska, ingenting gör en skåning mer osäker. Då kommer deras farsa vinglande, iklädd ful dressmansmoking, och klämmer i med "Du ej ente harifrån va". Nä, som tur är! Please take me away!

Gillar Jill

Spelar Jill Johnssons "Baby Blue Paper" från morgon till kväll just nu, har till och med fått skavsår i ytterörat av Ipodlurarna. Jill har alltid verkat vara en sympatisk person och i texterna på den här plattan känns det som hon dessutom kryddats med lite livserfarenhet. Livet är inte lätt alltid, uppgivenhet, sorg och ilska är naturliga och ganska sunda känslolägen. För tänk om man skulle gå runt och flina lyckligt för jämnan. Tröttsamt.

Grannens konstiga staket

Det nya staketet gör mig så nyfiken. Om man gömmer sig bakom ett högt staket, har man något att dölja? Och om man gör staketet lågt vid en bit av fönsterytan, vill man kanske visa upp sig litegrann? Om det var ett lågt staket hela vägen skulle jag förmodligen kika in mindre än vad jag gör nu....