Spelar Jill Johnssons "Baby Blue Paper" från morgon till kväll just nu, har till och med fått skavsår i ytterörat av Ipodlurarna. Jill har alltid verkat vara en sympatisk person och i texterna på den här plattan känns det som hon dessutom kryddats med lite livserfarenhet. Livet är inte lätt alltid, uppgivenhet, sorg och ilska är naturliga och ganska sunda känslolägen. För tänk om man skulle gå runt och flina lyckligt för jämnan. Tröttsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar