Försöker med liv och lust boka bort mig, familjen och hunden över nyår. Allt för att minimera risken att jag går till handgripligheter mot grannskapets unga brats. Här i villaidyllen har nämnda befolkningsgrupp mer pengar på fickan än vett i skallen vilket resulterar i att mina barn i princip blir krigstraumatiserade av nivån på nyårsfyrverkerier. Förra året fick vi skydda barnen med våra kroppar från nedfallet i trädgården och fly in i huset. Sedan sköts det av en bombmatta två meter från min splitter(passande)nya bil. Min första nya bil. Jag flög ut i strumplästen och läste lusen av två vinglande tjugoåringar på rungande rikssvenska, ingenting gör en skåning mer osäker. Då kommer deras farsa vinglande, iklädd ful dressmansmoking, och klämmer i med "Du ej ente harifrån va". Nä, som tur är! Please take me away!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar